Kom hem för två timmar sedan. Igår stack jag iväg för att träffa Tessan, Sara och Per på krogen, men det slutade med att vi satt hemma hos Sara & Per och drack öl och whiskey fram till kl 02:30. Whiskey är då ingen höjdare måste jag säga. Den vi drack makade som en blandning av brandrök, tändvätska och rökt skinka, blä. Eftersom trikken slutat gå så sent fick jag sova på Tessans sambos säng!
Idag har jag handlat, ätit mat och kollat klart på American Gangster. Riktigt bra film, se den! Är mer än bara en maffia-film. Det finns ett otroligt djup i karaktärerna. Påminner mig lite om 3:10to Yuma, vilket jag trodde också bara skulle vara en action-rulle men som visade sig vara mycket mycket mer.
Ska nog slänga på en rulle till. Är lite sliten men är tur att jag inte drack så mycket igår, för då hade jag antagligen inte orkat ge mig på ölen idag med. För den blir det mer av om några timmar =)
Jag tycker att med åren har Hultsfredsfestivalen bara blivit sämre och sämre. Skitband har det varit, åtminstone inte något jag lyssnat på, så jag har inte orkat bry mig. Här om dagen kollade jag årets artister och jag fick en chock. Det är riktigt bra släpp i år och jag är riktigt sugen på att åka dit om man är ledig och hittar någon att åka med.
Hade räckt med endast Paramore, Jimmy Eat World och Takida för att jag skulle åka dit. Men det räcker inte med det utan hit ska också Miss Li, Anti-Flag, och Neverstore. Andra nämnvärda är väl också Rage Against The Machine, Linkin Park, Mange Schmidt, Simple Plan, The Hives och Danko Jones, är några andra jag gärna går och ser!
Någon som ska med?
Jag lånar morsans och Hasses husvagn, NO PROBLEMO! Dem har säkert inte något emot om vi målar den heller så det blir en riktigt fet festival-husvagn. (Om inte blir det tält I guess.)
Tänkte bjuda på en riktigt fet låt, speciellt akustisk, och kvalitéen på youtube var faktiskt riktigt imponerande! Dem kommer till Hultsfred!
Idag har jag gått sjuuukt mycket, i över 2 timmar (tar det i tid eftersom jag är väderlös på att uppskatta avstånd). Kollade läget på stan, två gånger typ.
Försökte också att få tag på Manpower idag men det är ju en jävla djungel. Blev kopplad 3 gånger och det sista samtalet slutade med att jag fick ett nytt namn jag skulle ringa. Ett förnamn, inget mer. Mail-adresser går det inte att få tag på heller. Jaja, blir ny tag imorgon.
Såg nyss filmen Into The Wild. Orkar inte skriva något utförligt och nöjer mig istället med att säga: Skitschysst rulle! Mest imponerad blev jag utav är fotot vilket var otroligt snyggt. Den bjöd på mycket fina miljöer och det kändes som realistiska personer och relationer i filmen. Emile Hirsch har jag tidigare endast sett i The Girl Next Door så det kändes till en början lite lustigt att se honom i denna filmen eftersom jag dumt nog förväntade mig samma karaktär, men han var otroligt bra och levererade trovärdiga känslor. Kort och gott, denna filmen var jättefin och jag blev rörd utav den. Rekommenderas starkt!
Dagens lunch: Schnitzel och makaroner med Café de Paris-sås. Var tänkt att jag skulle ha klyftpotatis till (som jag trodde var köpt) men hittade inga i frysen. Bummer! Såsen kändes att den var köpt på ÖB, eller var det mina kock-skills. Kunde misstagit det för gegga. Helt klart godkänt dock!
Ikväll blir det nog att slagga tidigt, fett sleten känner jag mig. Nu har jag nytt Jericho & One Tree Hill att titta på =)
Har tänkt skriva ett inlägg om Lost ända sedan jag började blogga. Anledningen till det var väl mest efter att jag sett avsnittet 4×05 ”The Constant”, vilket är ett utav de bästa Lost-avsnitten, ja, t.o.m. ett utav de bästa serie-avsnitten jag sett.
(Heroes 1×20 ”Five Years Gone” är också värd att nämnas i detta sammanhanget.)
Lost har aldrig riktigt varit en utav mina favoritserier. Det går upp och ner det där med vilken serie som är favorit eller inte, eftersom säsongerna oftast håller olika kvalité. Jag har alltid tyckt serien varit bra, men har prioriterat andra serier framför den. (Med prioritera menar jag ungefär vilket avsnitt jag sätter på först…)
Säsong 1 utav Lost är kalasbra, och detta gäller väl i stort sett varenda bra serie. (Heroes, Prison Break, The OC för att nämna några exempel)
Serien handlar om att ett flygplan mellan Sydney och Los Angeles kraschar på en ö. Ön är dock inte som vilken ö som helst…
När serien precis kom var den unik och nytänkande. Det som fick mig att fastna för Lost var spänningen att vara fast på ön, men framför allt tillbaka-blickarna. Att varje avsnitt handlade om en ny person, där man fick veta deras bakgrund och anledningen till varför dem satte sig på planet Oceanic Air Flight 815.
Säsong 2 var också mycket spännande, men den spårade ut lite mot slutet (detta har vi till större del Michael att tacka för), och jag slutade där att titta på serien för ett tag. Tillbaka-blickarna blev ibland lite tjatiga och tog upp alldeles för mycket tid. Men vilken säsongsavslutning, wow!
Säsong 3 har jag lite svårt att sammanfatta, då jag inte kommer ihåg allt som hände där. Efter tredje gången man fick se Kates förflutna började man bli riktigt less på tillbaka-blickarna. Man ville istället se vad som händer i nutiden, på ön. Jag minns att det också var mycket drama, men att spänningen sakta men säkert byggdes upp mot slutet, mest tack vare Locke och Ben.
För att sedan sluta med Säsongsavslutningarnas säsongsavslutning!
Jag trillade nästan ur stolen när jag såg det. Helt klart den bästa säsongsavslutningen jag någonsin sett, det satt kvar i flera dagar efteråt.
Lost Season 3 Finale
Säsong 4 har gjort Lost till den hetaste serien just nu, det blir bara bättre och bättre. Hur många serier kan man egentligen säga det om? How I Met Your Mother skulle nog vara en utav dem, men fler än så kan jag inte komma på just nu. Äntligen är sci-fictionen tillbaka på allvar, en av anledningarna till att serien är så spännande och bra. Istället för endast tillbaka-blickar varieras det nu istället med blickar in i framtiden och tidsresor.
Började kolla på filmen Dogville i onsdags då jag inte hade något att göra. Har sett nästan alla filmer jag har nu så fick bli denna och det ända jag visste var att Nicole Kidman var med. Efter 15 minuter var jag nära på att stänga av. Kritstreck som hus och låtsasdörrar? Va i helvete?! Funderade på om jag hade råkat starta bonus-materialet eller något, men icke. ”Äsch”, tänkte jag, och fortsatte titta för att ge den en ärlig chans. Och nu i efterhand är jag otroligt glad att jag gjorde det. Det dröjde inte länge förrän strecken blev levande och allt blev till liv. Otroligt imponerande!
En utav de bästa filmerna jag sett, utan tvekan!
Filmen utspelar sig i staden Dogville, vilket skulle kunna vara vilken stad som helst. Grace (Nicole Kidman) söker skydd i staden i hopp om ett bättre liv. Till en början är invånarna skeptiska, men Grace gör allt hon kan för att komma på god hand med stadens invånare genom att hjälpa dem med sysslor och dylikt.
Nicole Kidman som flickan Grace i ”Dogville”.
Tack vare saknaden av rekvisita blir vi tvungna att rikta allt vårat fokus på skådespelarna, vilket är en av anledningarna till att filmen blir så otroligt bra. Skådespelarna spelar otroligt bra, särskilt Nicole Kidman och Paul Bettany (Tom). Jag har nog aldrig kännt så mycket efter att ha sett en film som denna. Filmen handlar helt enkelt om hur det är att vara människa. Vi får se det mörka sidorna hos människor, deras värderingar och moral. Ingen utav karaktärerna är varken god eller ond, utan både och. Dem är bara människor, precis som du och jag. Varje gång filmen tar en ny vändning och ett nytt moraliskt dilemma uppstår blir jag lika överraskad och imponerad!
Jag har svårt att finna ord för hur innehållsrik denna filmen är och hur mycket känslor och tankar den väcker. Därför hänvisar jag er istället till att läsa en recension eller helt enkelt:
Först vill jag väl börja med att påpeka länkar ser ut som fan på denna sidan, något ”snapshot”-program som ploppar upp och laddar och grejar. Usch för sånt. Ska försöka undvika länkar. Jag får väl också passa på att erkänna att det är jävligt skoj att blogga när man väl fort upp farten och har något att skriva om.
Oslo ser för tillfället väldigt mörkt ut. Igår fick jag ändå suget att åka upp dit och köra på mars ut och se om jag trivdes själv. Det hade jag nog gjort. Nu är det stora problemet att det skulle innebära en dubbelt så hög hyra för min del, vilket jag inte är särskilt sugen på att betala… särskilt inte utan ett jobb. Och med all denna jävla skit som varit nu så orkar jag antagligen inte heller leta nytt boende, vilket var väldigt jobbigt senast jag gjorde det. Det var ren tur att jag hittade det nuvarande stället på resedagboken, och att det var så otroligt billigt. De som bodde där var också väldigt softa och schyssta, så det ger mig ännu mindre lust att leta upp något helt nytt ställe att bo på… Mer om detta vet jag mer senare men som det ser ut nu lutar det åt att jag åker dit på imorgon(torsdag) och hämtar hem alla mina saker och styra upp hyran samt möblerna vi lovade att vi skulle köpa…
Dock låter 16h bilfärd ganska hårt så det blir väl antagligen att sova en natt i lägenheten.
För att pigga upp så bjuder jag på en bra låt! Tyvärr kan jag bara stå till hands med youtube-kvalité men det duger väl tills vidare, ser verkligen fram emot albumet!
Mer info finner du på hennes hemsida lenkamusic.net.
Jag älskar film. Mitt filmintresse har växt något enormt på de senaste två åren.
När jag var yngre var jag ganska enkelspårig, då tyckte jag det bästa man kunde kolla på var en action-komedi med Mel Gibson, eller en college-komedi fullpackad med bimbos och skämt om sex. Drama var det värsta som fanns.
Idag är det nästan tvärtom. Jag tröttnar efter 15 minuter när jag ser en halvtaskig action-komedi med one-liners (ex: Rush Hour 3 senast). En collegefilm (ex: American Pie: Beta House senast. Blä.) sätter jag mig endast och tittar på när jag är med kompisar, är trött eller när jag pysslar med annat samtidigt, dom kanske bjuder på ett skratt då och då men är oftast helt tomma. En ordentlig drama med realistiska karaktärer och situationer, eller en knepig och välskriven thriller ger mig så mycket mer (jag påstår inte att dessa genrena är de bästa, utan det finns bra film inom alla genre.).
Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att ändra mitt tycke men jag skulle med stor sannolikhet kunna säga att filmen Mulholland Dr. var filmen som slog spiken i kistan. Den har i alla fall med säkerhet en mycket stor inverkan. Jag minns att klockan var runt 02 när jag såg klart den och att jag absolut inte kunde lägga mig, jag var klarvaken. Efter 2-3 timmars läsning på internet förklarades många bitar i filmen och jag var förälskad. Lysande film! Feta creds går ut till regissören David Lynch, som är ett geni.
Naomi Watts och Laura Harring från filmen ”Mulholland Dr.”
Nu mer när jag ser en film kan jag inte låta bli att analysera den, och detta är jag glad för. Jag analyserar skådespelarnas insats och trovärdighet, filmens handling och djup, dess budskap, hur välskrivna dialogerna är, fotot, dramaturgin och det som gör filmen unik. Istället för att bara häva ur sig att en film är bra eller dålig så är man skyldig att ge en anledning till varför man tycker så.
Jag uppmanar därför alla att börja titta på film.
Film är så mycket mer än enbart underhållning (gäller inte alla filmer…). Bara du tittar extra noga (vissa filmer bör du inte se överhuvudtaget…).
Publicerat av Andreas 
Publicerat av Andreas 
Publicerat av Andreas 
Nicole Kidman som flickan Grace i ”Dogville”.
